Om mig
Jag har under längre tid återkommit till temat plats. Den plats som blev mitt öde, min trygghet, min begränsning. Platsen vid Luleälvens strand, till vilken jag saknar rötter, men där jag efter byte av land och kultur har slagit rot, men som jag alltid betraktar utifrån.
I mina senaste verk har jag i installationer arrangerat, eller”målat” med små alldagliga ting som samlats på platsen och gjort collage med handskrivna brev som sparats.
Tingen bär på mina minnen, mina berättelser, men eftersom tingen inte längere definieres utifrån vad de används till tillåts vi att möta dem i sin absoluta närvaro och materialitet.
Breven har jag mottagit under 60-talet fram till 90-talet, då handskrivna brev långsamt ersattes av andra medier. Breven bär med sig genomlevt liv, bortom ordens betydelse, men upplöser också tiden med närvaron som skapas i handens fysiska rörelse. Det är ett befriande brott att breven ingår i en ny kontext. Breven utgör en samlad dialog mellan konkreta platser och bildar en bakgrund för kolteckningar från min nuvarande horisont och platser.
Förutom att jobba med den potential och den poesi, som är inbyggda i de egna, överblivna resterna, har jag i nya verk ”Granar till tröst” och ”Contemporary landscape” undersökt, problematiserat min närmste omgivning i koltecningar och keramikskulpturer, där de konkreta verken är öppna för tolkning. I alla verk är material och färger av störste betydelse.
Ett annat återkommande tema var i början av 2000- talet min barndoms bilder som handlar om de populära konstbilder , målarböcker, bokmärken, klippdockor, som för generationer av kvinnor framkallar starka associationer. Till barndomens bildskatt räknar jag också min mammas tummade fotoalbum från 30-talet. Jag har i måleri och olika typer av collage undersökt och gestaltat den förvånandvärda reaktionära kvinnosyn som bilderna utstrålar. Genusperspektivet är alltid närvarande i verken.
Jag jobbar konceptuellt i serier, där det ena ledar till det andra. Mina verk handlar om livet som pågår. De handlar också om att vara beredd, om att det viktiga och hänförande finns överallt, i skuggan av en gran, i det
allmängiltiga, i det intima, i det lokala, det som är botten i oss alla.